Har sagt i alla år, nej inte en cocker...hade rasen lite i åtanke ett tag men först blev jag avskräckt av boken om cockerspaniel ,tror det var Hawes som beskriver allt om pälsvård .Sen har jag genom åren inte blivt ett dugg imponerad av cockern, jag uppfattar dom som alldeles för aktiva ganska självständiga hundar.....lite svåra att få kontakt med, men så kom han då cockern med stort C 
En märklig historia . Här är första bilden på honom tagen utanför Ashton pound någongång 2006. Han var då hittad som gathund och hade sina 5 dagar på sig i poundet att bli hittad av sin familj eller uppplockad av något rescue.( hem för hemlösa hundar).
Här är han " Paddan"
Då 2006 stod han på avlivningslistan men blev uthämtad av en frivilligorganiation och fick komma till PAWS animal rescue. Härifrån åkte han sen till Sverige och blev placerad hos en man i Skåne. Tror Paddy hade många lyckliga dagar där på sitt cockervis och massor av hundpolare.
Så blev hans husse sjuk och orkade inte ta hand om honom. När hans husse dog blev Paddy återigen utan hem. Han plockades upp av polisen i Skåne och av Djurskyddet.
Blev nerrakad..
Blev adopterad av en familj där han bara fick vara i en vecka...han skulle vara ensam ensamhund...funkar inte på liten cocker...återigen var Paddy uppsatt på avlivningslista..denna gång av polisen i Skåne.
Så här ser han ut nu..
Hans gamla husses bror hade kontaktat Katarina och Neverneverland. Hårda förhandlingar följde för att få ut lilla Paddan från polisen. Har själv pratat med denna polis så jag förstår precis. Fanns redan ett beslut att avliva , för andra gången i hans liv ...
Fick komma till jourhem...funkade inte..han ansågs nervös och stressad..kissade och bajsade inne, skällde konstant och ja..jag vet inte allt jag fick höra om honom innan han kom hit...jag tänkte bara att såna hundar..dom finns inte....han skulle vidare till nästa jourhem...med massor av andra hundar...nej...jag hämtar inte liten cocker för att köra honom vidare..inte efter allt det här..han fick komma till oss i jour.
Åhh lilla underbaraste Paddy Puh
Första två dagarna kissade och bajsade han inne, visste inte vart han skulle ta vägen lilleman eller hur han skulle säga till men sen har det aldrig mer hänt..och nu är han solstrålen i vårt liv lilla Paddy Puh
Jag har förstått nu varför man ska bada cocker ofta...och det har inte med pälsvård att göra..
I dag gick vi rundan..den är 8 km ungefär...Lilleman gillar sina diken..klart han får kliva ner om han vill fast han är i snöre...så går vi en bit och plötsligt ramlar liten omkull i ja..nåt äckligt är det ju..inte reser han på sig heller utan åker hellre efter på rygg i sin sele som en hund ur en serietidning och rullar från sida till sida..lika glad än då.....
Så hem och bad i baljan..
Härligt vattneslangen ligger på under ytan... dax för grävning....
Det här går inte att fotografera, under grävningen måste han småprata och morra för sig själv.. så lite mer badning...
En tur till polarna....och så...just det....
Bara lite mer badning...och sen...sen är det dags att springa som en galning..runt runt hela gräsmattan...helst med drevskall och morr....som en svart projektil......vadå promenad...
Sen kan man ju hitta en boll och.....nja...fixa och greja lite med den.....när han kom lekte han inte med bollar...
Vilken sötnos..och livet med cocker är helt OK men får sig i alla fall ett gott skratt varje dag
Och i dag har jag tänkt på honom extra mycket han är så go så det är inte riktigt klokt.....alltid så glad och kelig.., sover på kvällarna på armstöden på våra fotöljer eller i någons knä..då kan liten snarka rätt högt också...gillar mat, gillar att vara med hela tiden, gillar bad, lek, bus, promenader,....lever livet helt enkelt......
2010-05-12 22:00