Så är den då äntligen här då våren..så skönt att gå utan att halka runt,slippa  trampa igenom snön...tänker tillbaka på den där marängkänslan som infann sig när det var som kallast...man undrade om det skulle fortsätta med vinter när det kom snöfall efter snöfall...nu hoppas jag att nästa snöfall blir mer ett snöglopp..

Här är hon då,älskade Tian som i lördags hade sin sista prommis med det här gänget.

Nu när det precis blivit så där lagom mjukt och mysigt för gropgrävning och det verkar vara nåt Tia verkligen gillar.....

...så var det dax att flytta till en alldeles egen familj i Umeå. Tia och nya polarn Bruno verkar vara gjorda av precis samma skrot och korn.

På lördag eftermiddag flyttade Tia, turit hann vi med lite promenerande innan dess, hon är ju så otroligt nyfiken på allting!

Vårat alldeles eget sjömonster..Tudde....klart man måste ta sig ett dopp...och en liten simtur!

Han går liksom i i ultrarapid och sen helt plötsligt när han inte bottnar längre är det bara att simma på också det i slow motion.

En runda avklarad och så blir det nästa...vet inte hur det går till med Tudde lyckas slinka med på bägge rundorna..

Sen blir det bus med husse för vissa..Tudde och jag håller oss bakom kameran.

Sötnosen Saga!

Vattendiken finns det ju överallt men de här är lite djupare, lite längre och fast det kanske inte ser ut som det, lite renare....klart de var värda en detour på vägen hem...

Underbara dagar vi har framför oss.....

Tänk vad tyst det blev hemma sedan Tia flyttat, Tia lektanten höll verkligen igång gänget, men någon som tagit ett stort kliv framåt är Kitty...nu behöver hon inte vara morsa åt Tia.

Lycka till lilla gumman i din nya familj, vi kommmer att följa din blogg nogsamt

Gårdagen var en riktigt skön dag med två långa promenader och så tid till att ta fram krattan på baksidan.

Flera var det som njöt i solskenet.

Finaste lilla Luckan, hon har så fantastikt härliga färger och är en så fantastiskt trevlig tjej

Inte som man tänker sig vinthund kanske, hon älskar att kela och gossa med alla, är snabbt fram och hälsar på okända människor och vill gärna stå med famtassarna på någons axlar och verkligen umgås.

Vi fick besök av en familj intresserade av Tia, de var helt fårvånade att de lugnaste hemma hos oss var flattarna, ska inte det vara en livlig ras..

Så lilla Tian som nu blivit bokad och ska flytta till Umeå! Hoppas det kommer att gå kanoners.

Hon gillar ju att umgås lilla Tian och har tagit det som sin livsuppgift att hålla Luckans öron rena, tyvärr får hon inte så mycket hjälp tillbaka..

Våren är i alla fall på väg och det finns många livsnjutare som gillar en stunds solande.

Finaste lilla Saga.

Annars börjar snön försvinna på allvar, i skogen är det hård hård skare som går att gå ovanpå men promenadvägen är nu isfri, så skönt!

Och dikena fylls upp med vatten ! Några som tycker det är helt fantastikt roligt, man kan springa hela längan efter grusvägen

Äntligen får jag gnälla på hur skitigt allting blir

Även om det var 6 grader kallt i natt så värmer solen på dagarna och våra rastrundor blir blöta och geggamojiga....gruset är framme på parkeringen på jobbet och ja... vår !!

....men visst är det ett annat grus än när man var barn...minns så väl det där träskoljudet, men visst var det rundare grus... våren är i alla fall på väg på allvar!

Lilla Tudde är så rolig att jobba med, på vårt sätt.

Tänkte att jag skulle börja med klickern och igen ta tag i det där problemet att han inte kan gå i koppel utan att dra. Hmmm...han har varit här i 1,5 år snart

Tog halsband och inte sele, tänker så att han inte kopplar ihop selen med nån lydnad eftersom han spårar i den också men å andra sidan så är det ju den han ska gå bra i eftersom han jämnt har den på sig på promenaden också ,så....hur tänkte jag egentligen?

Går ut och vips drar Tudde iväg i snöret, jag stannar, Tudde tittar på mig, klick och godis.Lilla stumpen går i 180, så går vi ett par steg och vips är han iväg igen i snöret,jag stannar han kommer tillbaka, klick godis, stumpen går i 180 och så kommer det " Vov,Vov"...han ser så mallig ut och Tuddar vidare.

Vi gör om övningen igen och då kommer det " Vov,vov,vov" Ahhhh..håller han på och lära sig att skälla på klickljudet....????

Vi går vidare,lilleman dansar runt han är så glad

Nu får jag tänka till, vi går utefter vägen och hmm, inget godis när han nosar, inget godis om det kommer skall...ger klick och godis när han går fint utan att dra...men oj,oj nu två sekunder senare har Tudde hittat var godisarna kommer ifrån.

Han är en fena på att gå,hoppa på två ben, måste hinna klicka när han har alla fyra tassarna i marken, inte skäller,inte nosar och inte går på två ben...puh....

Efter en stund kommer han på vad som ger belöning, lägger på ett ord, FOT...stumpen går ,det blir klick och belöning...han går strax framför mig men tittar hela tiden och ja, han är bara för söt....

Vi byter sida på vägen och går hemåt, han går superbra, promenad utan att dra, men också utan att titta på mig men så skönt om han inte tänker släpa sig runt...men då kom jag på det...det var lika dant förra våren, då kunde han också plötsligt gå i koppel utan att dra..

Fick tips då av Hampus matte, han går också fint på våren kom vi fram till, ingen snö och massor att undersöka för stor cockernäsa i dikeskanterna...då går han jättefint!.

De har avverkat skog uppe hos oss och lite runt om. Var upp med Tudde i skogen och lyssna nu.. i flexikoppel....det ni...jag som aldrig använder flexi..men på Tudde är det inte helt fel..han har ju så mycket att kolla in för jämnan.

Åhhhh här hittade vi det, rådjurspluttarna, alldeles färska...toppen...Tudde tog sig en ordentlig skrubb, stumpen går och han är så nöjd med sig själv....

Så hem och visa upp sig för tjejerna som är som tre magneter på honom. NIkki,Tia och Luckan..blev nästan lite väl mycket uppvaktning.

Han är mallig som få och kan verkligen visa upp sig. Det var en mycket besviken Tudde som sen fick åka med in i duschen...han såg verkigen sårad ut, han som var som värsta tjejmagneten...fy bubblan för shampo!!

Känns som en riktigt tung vecka, kände mig trött och sliten förra veckan och den här veckan är inget bättre, Känner mig bara less och gråtfärdig...vet ju att det inte är så farligt, så är det ju, man har egentligen ingenting att klaga på, det är bara dom där känslorna...man kan ju undra ibland också vad allting kommer ifrån.

Så skönt varje dag man kommer hem till gänget, där mår man bäst, med Skepptunaligan  och min bästa vän Stefan. Koncentrerade mig i dag och kunde ändå känna av lite andra vibrationer på jobbet än tidigare...helt OK...men, men...

Så här har det sett ut allför länge nu......

En solig dag som denna kan det se vackert ut..men alla de andra dagarna när allt har samma färg, snön lika grå som himlen...dag ut och dag in.....I helgen var det en bra helg..badning och genomkamning av Valle! Han blev så fin ! Städning av altanen på baksidan..det var ju i alla fall 0 gradigt, så snart börjar väl grillsäsongen kan jag tänka...

Så i går långpromenad och sedan långpromenad med det här gänget...

Vi gick en annan runda, rakt bort mot Lilla Ulentuna och så på väg hem då...salukisarna får nys på en hög med hästskit....ähh.. ja ha....som fastspikade i dessa stallets läckerheter och så de andra två då...

Längre fram ser man nåt litet som far som en dåre fram och tillbaka, fram och tillbaka över ängarna. Nåt svart lågt som rör sig snabbt över snön..

Sukisarna har sett den men bryr sig inte, eller så har de sett vad det egentligen är och de andra två kanske har sett men vill inte inse...

Nikki vrålar rakt ut och hoppar upp och ner, och Tian förståss lika dant...herregud va spännande. Den som inte visste att vi var ute kunde inte missa det nu, de vrålar så att hela Skepptuna vet om att vi är på gång....ja, vad göra...vi avvaktar.. 

Den lilla som springer ikring är en Setter men det ser ju inte hundarna på håll, när hunden väl är under fotgående igen  kan vi gå framåt och gå efter ekipagen som visar sig vara 4 stycken, ner mot asfaltsvägen och hemåt.

Tian går ovanligt snyggt i snöret efter all uppståndelse, så pass att jag tror ett tag att jag tappat kopplet. Hästen kommer fram och är bara nån meter ifrån oss, men hon kikar bara på den och går sedan framför mig i kopplets längd snyggt utan att dra. Vad hände?

Annars brukar hon alltid ta ut det mesta av promenaden på vägen hem, kolla alla dikeskanter snövallar och spår...

Vet inte om det var nån tröst...en bild på grannens hus 1 mars förra året...

Va säger man, bra trött på den här eländiga vintern.

Nu har snön legat sedan november...inte mycket till fotografering har det blivit heller trots den långa vintern. Alltid lika rörigt att ha kameran med sig med 4 eller 5 hundar i koppel och iskalla fingrar så fort vantarna åker av.

Grunnar på att ta med mig min lilla kamera, den tar ju faktiskt rätt hyfsade blider den också men men ska ju komma ihåg den också.

Vi har ju mist två mycket goda vänner och fantastiska kamrater denna vinter. Sagas bror Frasse som vi tror lämnade oss då hans hjärta inte orkade mer.

Frasse som liten knodd..

Så Elsa, Skrållans syster Frasses moster som lämnade oss strax före jul. Elsa var verkligen en väldigt speciell tjej Elsa the one and only.

Elsa och Frasse bodde också i samma familj,fy bubblan va tuff den kan vara ,denna berg och dalbana som är livet.

Elsa som liten kicka...

Elsa drabbades av canser i mjälten.

Kameran har ju inte varit med ute så mycket som sagt och här hemma är det numera mycket kärlek. I huset bor 5 okastrerade tikar...betänk vad som händer när alla får för sig att just nu var en bra tid att löpa på och oj vad det ska charmas till höger och vänster.

Valle får en ordentlig rengöring av öron och tänder!  av Saga, han ligger alltid och låter och småmorrar, men oj va mysigt.. 

Tia och Luckan är ju bästisar, riktiga bästisar som gärna gör allting tillsammans..

När jag tänker på det så var det ju Luckan som bodde i valphagen med Saga och Frasse när de var små, Bella fick knappt komma dit..Känner hon att Tia är en ungdom ,om än en pestig en mellan varven..

Luckan i valphagen,mycket jobb.

Kitty mår mycket bättre i sina fötter igen, gladare, positivare, riktigt lekfull och det känns att hon börjar känna sig tryggare både med oss och med de andra hundarna.

Lilla sötanosan Tia väntar fotfarande på en alldeles egen familj som ska älska bara henne och ingen annan....under tiden vilar hon mellan busen....lilla sötanosan..

I eftermiddag kom den då igen, snön!

Snöar intensivt och blåser hårt och vägen hem diver igen...vågade inte chansa och vara kvar på jobbet utan åkte hemåt, tur va det. Kändes så skönt att vara hemma, fixade hela vägen hem utan att köra i diket eller köra fast i nån driva, kör in i carporten, kliver ut bilen och slår på arselet...fan också, glömde den där stora isfläcken som jag visste fanns där under snön..

Förmiddagen hade redan ägnats år promenader så arbetsdagen blev extremt kort i dag.

Luckan, Tian och Saga busade och busade och busade och så ville Valle vara med också..jätteroligt att jaga den där Tia  de höll sökert på i 1,5 timme runt, runt runt...härligt att se dom!

Först en timmes promenad och så 1,5 timmes bus, så in i hundhuset och sova lite eller bara krångla till det...

Huset är ofta upptaget av olika invånare för en stunds enskild vila...fast huvet har ändå en förmåga att ramla ut..

När Nikki kom till oss hade vi huset stående i köket, då låg hon ihoprullad som en liten kringla allra längst in, sötnosan, hon tar verkligen för sig nu för tiden.

Gick fram till Tia i dag med ett statement, Greyhound svansen som mest påminner om en lite krokig pinne, är allt ett svansbrott där någonstans, rakt upp...liten Tia fattade genast vinken, stoppade svansen mellan benen och visade tydligt att hon är en liten, liten tjej...

Skönt när kommunikationen funkar..

Så en liten uppdatering..alla mår lite bättre..

Kitty är OK i sin fot..nu vet vi..inte bra, men OK..det märks tydligare än tydligast på henne när det är sämre..så..nu utgår vi från verkligeheten och ser tiden an..

Lille far är hemma från sjukan och lät riktigt pigg i dag när jag pratade med honom. FAst i dag var han inte ensam hemma, sambon var hemma, när han är ensam låter allt så eländigt...

Värre är det med Stefans syster som har konstaterad svininfluensa, Något bättre men väldigt sjuk fortfarande....vi kan bara hoppas och tro på att sjukvården kan det här...  

Vet inte vad det är man brukar säga riktigt, kan ju inte kalla det för olycka direkt men i fredags gjorde Kitty på nåt sätt illa den helare av hennes fötter.

Hela helgen har hon skuttat runt på tre ben. Känns att en tå i högertassen är ordentligt svullen och vänstertassen är ju krossad sen förut.

Men pigg och glad är hon ändå, svansen går runt runt och vi får hejda henne så hon inte rusar på. Hon äter ju sina smärtblockerare Trocoxil.

Ringde veterinären i dag och han tyckte vi kunde avvakta i 5-7 dagar, men då ska det bli en ordentlig förbättring under den tiden. Hon får redan så mycket smärtlindring man kan ge och han menar på att även om vi skulle röntga om foten så är det inte säkert att det som syns på bilden gör en klokare då hunden rent kliniskt faktikt har ont.

Peppar ,peppar var det bättre i kväll, hon stödjer lite på foten i alla fall så...hoppas, hoppas..och tån är inte lika svullen.

Har varit stenhård packad snö med massor av gropar, tror sökert hon stukat, vrickat tillsin trasiga tå.

Så blev det en fortsättning med att pappa åkte in akut med ambulans i lördags, han hade tuppat av, hade ingen känsel i benen. Tursamt var hans sambo Kerstin hemma, så det blev ambulans till sjukan....kanske, kanske att han får komma sig hem i morgon.

Några dagar innan åkte Stefans syster in akut med ambulans, också hon hade tuppat av och varit borta en bra stund, hon är fortfarande riktigt dålig...så nu, nu känns det som det räcker.

Tänkte på det i julas då det hela tiden händer saker runt omkring en, att hur en julen än blev så var vi här hela familjen. Tillsammans, hemma och mös....vad kunde vara bättre...inget fattades oss just då..

Här är vi då mitt i det vita, har varit få soliga dagar , så det blir vitt på marken och en annan nyans grått på himlen och ibland när det kommer mer snö är de vitt mitt emellan också.

Längtar så efter solen, våren. Hundträning blir också lite off nu, i vintertid speciellt nu sedan det tinade ovanpå det tjocka täcket och sen frös....skare...så trist...

Nu har vi vägen att gå på och som tur är har vi tomten som är tillräckligt trampad så den går att busa lite på.

Vackraste Kitty i full spinn...

Lady älskar också tennisbollar och kan vara en riktig retsticka hon ockå, fast mestadels av tiden ägnar hon åt att sova, ihoprullad i någon fotölj...

Nickan med en av de stora bollarna ...Kong Air Dog ! som fortfarande håller....!!

Kitty har fått ny medipin och den verkar göra susen. Första dosen har hon fått, och så ska hon få nästa dos den 25:e sen behöver hon bara ta två tabletter 1 gång i månaden...hon verkar lite piggare men ibland undrar jag om hon bara är som dom andra sukisarna...

Luckan har också sina dar när hon tycker de flesta är pest...snorkfröken

Så har ännu ett år lagts till handlingarna. Födelsedag i dag!

Ett helt fantastiskt år med berg och dalar och ett år av att ännu lära känna sig själv lite bättre.

I bland undrar jag ändå när man ska lära sig, sig själv....

Mycket av året har ägnats åt föreningen Neverneverland, också det med upp och nedgångar samtidigt som det känns som att man nu äntligen, på väg mot 50 gör nån sorts nytta.

Men visst har man idéer på saker man skulle vilja göra men inte riktigt vågar...

Och nu rusar vi vidare mot jul, tredje advent har vi redan passerat !

Är ingen vän av den här jäkla kylan men somliga har redan börjat planera framåt och då kom jag på mig själv med att tänka..bara två månader kvar nu sen är vi raskt inne i mars..

Lilla extrabarnet Tia har accepterats av alla här hemma. T.o.m Lady tycker hon är OK, det händer inte så ofta att Lady släpper nån inpå livet som hon gjort med Tia, och när man kikar ner på golvet nedanför datorn, vad ser man då?

Lady och Tia har lagt varsin bakdel i Tuddes lilla korg.

Så här ser den ut med Tudde i

 Lilla Tudde som äntligen fått sitt fina diplom...ska bli så spännande att prova på öppenklassen till våren!

Tog fram ett gammalt draperi som inte använts på år och dag och sydde ihop det precis som ett örngott, fyllde det med gamla täcken och vips, en ny hunddyna som blev helt gratis och jättepoppis!

Skulle ha åkt till Ö-vik i fredags med en jourhund som dök upp på Arlanda i torsdags, ja dök upp och dök upp, det var ju inte så att vi inte vissta att hon skulle komma men...måste säga att det bar emot att åka tur och retur Ö-vik för att lämna en jourhund och ...ja...våra hundar är ju rätt vana vid jourisar så....och ja det är rätt skoj faktiskt....så kom hon hit då Tia...

Vi har ju 9 redan så Tia kom in som tia...

Här är hon då sötnosen, 59 cm hög och 17 kilo tung..!

Med det kroppsfettet hon har är det inte kosntigt att man är väldigt matlagningsintresserad.

Hon sover mest än så länge vilket inte heller är så konstigt men när hon är i farten är hon en riktig busloppa. Har svårt att tro att hon skulle vara några två år som det står i hennes pass.

Född 1 augusti 2008....i våra ögon är hon en typisk unghund och vi har lite svårt att tro att hon ens har passerat året.

Hon hängde med på en långis i skogen i dag, i koppel förståss för när hon sätter fart med dom där långa bena har hon precis samma explosiva energi som Nikki. Lösa var istället de tres gäng och de flänger verkligen som fullständiga galningar!

Man blir alltid lika glad när man ser Skrållan skutta runt på sitt speciella sätt och så Bella då som måste testa alla pölar, och många var det minst 1 gång, gärna två, tre och fyra gånger också.

Vet inte om hon mäter olika saker olika dopp, vattenkvalite, temperatur, djup, bottensediment... puh...om man hade ens hälften av hennes energi skulle man hinna med allt på en dag som man normalt gör på en vecka....

Har fixat köket i dag, och på golvet nya trasmattor, härligt! Ska fixa nya gardiner också skulle ha gjort det för länge sen, nu är det snart dax för nåt lite jullikt,..hittat röd och grönrutiga knytlängder på Carmen, blir nog dom om dom finns kvar.